|
Att krydda sitt eget brännvin är en en trivsam sysselsättning under det ljusa halvåret. Här kommer tre beskrivningar som ger mycket bra resultat - dvs en fin dryck att avnjuta i goda vänners lag.
I början av augusti är det dags att plocka Johannesört. Plocka en kasse full och sätt dig sedan på förstukvisten och knip av de lätt gulfärgade knopparna - inga utslagna blommor - det blir en liten barnmatsburk som ger ca en liter färdigt brännvin efter flera timmars arbete!
Fyll burken med vodkan, snart byter vätskan färg och blir vackert rödfärgad eller blodfärgad. Efter några dagar silas essensen och kan sedan efter utspädning direkt avjutas. Drycken har en vacker rödaktig ton som gör sig väl bredvid den gula porsen.
Om man istället lägger blomknopparna i olja får man en fet rödfärgad vätska som kallas Pirkums olja. Den hade förr stor användning som sårsalva. I våra dagar sägs Johannesört ha en lugnande inverkan.
Ursprungligen vad det Odens blod, men när kristendomen infördes bytte vi till Johannes Döparens blod. Den fornnordiska myten berättar att en gång när gudarnas fader Oden, trött av en lång vandring sökte vila i en grotta, trängde ett vildsvin in och sårade honom med sina betar. Blod spilldes på marken och ur Odens blod spirade denna ört upp.
I maj när porsens nya lite ljusare blad har slagit ut, samlar du ett antal blad och sköljer dem väl innan du lägger dem i en burk. Fyll burken med vodka, fabrikat eller styrka spelar ingen roll. Vänta några dagar tills vodkan har antagit en vacker gul färg. Sila genom melittafilter och du har en kraftig essens som du sedan blandar ut med vodka och låter stå, eller avnjuter direkt.
Att lagra det kryddade brännvinet tillför inte så mycket, mer än att det visar på en viss karaktär! Men när du smuttar på ditt mustiga porsbrännvin ska du komma ihåg att porsen ursprungligen användes för att framställa trolldomsdrycker...
Malörten växer vilt men kan också enkelt odlas i kruka utomhus eller direkt i trädgårdslandet. Var försiktig bara så att den inte sprider sig - gräv runt minst vartannat år.
Skörda när blommorna slagit ut någon gång i augusti. Lägg blad och blommor i en burk och häll på vodka. Ta inte för lite blommor, det är blommorna som ger aromen och bladen som ger det beska. Efter några dagar är det dags att sila av och få fram essensen.
Många har svårt att fördra den beska smaken, det kräver sin träning. Man kan börja med en lättkryddad blandning för att inte skrämma iväg den ovana gästen. Efter några års övning brukar dock malörten bli den kryddblandning som av många uppskattas allra mest.
Döda inte smaklökarna med det beska om du vill prova flera sorter eller avnjuta en måltid med ädla viner. "Bäsken", som malörten också kallas, gör sig bäst som digestiv efter måltiden eller till en liten åla-bit fram på nattkröken.
Skål!
 Eskil Swende
Matlagning som passion
|
|