NY UTBILDNING – Certifierad informationsarkitekt

IRMs mest seniora konsulter inom informationsarkitektur och data management har skapat Sveriges första och enda certifierande utbildning för informationsarkitekter – CERTIFIERAD INFORMATIONSARKITEKT. Utbildningen är tolv dagar fördelade på sex tillfällen med start i november 2022. IRM levererar utbildningen i samarbete med DF Kompetens. 

Varför en Certifierande utbildning för informationsarkitekter?

Informationsarkitektur är ett kompetensområde som ligger i tiden, och i framtiden, eftersom förståelig, högkvalitativ och tillgänglig information är nyckeln till att skapa en effektiv verksamhet, och att kunna agera snabbt på nya affärsmöjligheter. Rollen informationsarkitekt finns i många verksamheter idag och efterfrågas allt mer. Men det har saknats en kvalitetssäkrad utbildning med tillräcklig bredd och djup i ämnet. Nu har IRM:s informationsarkitekter gjort något åt det. 

”Vi såg ett glapp i utbudet av utbildningar för informationsarkitekter samtidigt som våra kunder allt oftare frågar efter kvalificerad kompetens inom området.” – Mathias Lindkvist, informationsarkitekt och huvudlärare för Certifierad informationsarkitekt.

Informationshantering är ett område inom verksamhetsarkitekturen som ägnats ganska lite utrymme i befintliga certifieringar. Samtidigt är det ett område som många företag har svårast att ta tag i. Det hamnar lätt i knät på it och man hittar inte vägar för att jobba effektivt med informationen som den kritiska resurs det är. Förmågan att göra det bra förtjänar att få större fokus och en egen kvalitetssäkrad utbildning.

För vem?

IRM har tagit fram utbildningen Certifierad informationsarkitekt för den som vill fördjupa sig i ämnet informationsarkitektur och samtidigt få en kvalitetsstämpel på sin kompetens. Föreläsarna på utbildningen är några av de bästa och mest erfarna informationsarkitekterna i Sverige. De är alla till vardags aktiva som konsulter och rådgivare i sitt ämne inom ett flertal branscher.

Nyfiken? 

Boka en plats på vårt kostnadsfria webbinarium hos DF Kompetens onsdag 25 maj. Där presenterar ansvariga lärare innehållet i utbildningen samt vad rollen informationsarkitekt innebär.

Läs utbildningsbeskrivningen av Certifierad Informationsarkitekt

Frukostseminarium – Går vi miste om potentialen i agila team?

Vi bjuder in till ett kostnadsfritt frukostseminarium fredag 3 juni 2022, kl 08:30-10:00, där vi tittar närmare på det agila teamets potential.
Du får ta del av ett case från VW Financial Services, forskningsrön i ämnet grupputveckling samt ett panelsamtal.

Vi avslutar morgonen med ett erfarenhetsutbyte för alla som vill hänga kvar och mingla en stund.


Plats: IRM, Garvargatan 9c, Kungsholmen, Stockholm
Läs mer om frukostseminariet ”Går vi miste om potentialen i agila team?”

Här kommer du direkt till anmälningsformuläret

Frukostseminarium – Informationsarkitektens roll inom data management

Vi bjuder in till ett frukostseminarium fredag 6 maj från kl 08.00 där vi tittar närmare på rollen informationsarkitekt och vilka områden rollen rör sig inom. Och vi ställer frågan; Var skulle informationsarkitekten kunna bidra mer?

Frukostseminariet är kostnadsfritt. En enkel frukost serveras från kl 08.00 och seminariet pågår 08.30-10.00.

Här kan du läsa mer om frukostseminariet

Följ denna länken om du vill anmäla dig direkt

Om begreppsanalys

Man kan inte göra en informationsmodell utan att analysera och definiera de begrepp som modellen rymmer. Som modellerare gör man egentligen alltid en begreppsanalys, medvetet eller omedvetet, genomarbetad eller slarvig, bra eller dålig. Begreppsanalys är på så sätt alltid en integrerad del av informationsmodellering. Låt oss göra det bra! Denna och följande artiklar ger den grund du behöver. 

Vad är begreppsanalys?

Begreppsanalys behöver inte alls ha något att göra med informationsmodellering. Vi kan göra det när helst vi djupare behöver förstå och definiera de begrepp som förekommer inom ett område. Vi gör det genom att reda ut hur begreppet ifråga förhåller sig till närliggande begrepp. 

Man kan som sagt tänka sig att man analyserar begrepp utan att det har något med en informationsmodell att göra. Men när vi informationsmodellerar är det omvänt, då måste vi alltid analysera och hantera begrepp. Man kan inte tänka sig informationsmodellering utan att det har en kärna av begreppsanalys i sig. Att arbeta med begrepp och språk är centralt för oss som tar fram informationsmodeller. Men det är sällan man behandlar det som ett ämne i kurser och böcker om informationsmodellering. Det är synd. Denna och följande artiklar vill fylla den luckan.

Informationsmodelleringens två perspektiv

Ett sätt att se på informationsmodellering är att vi analyserar och beskriver de företeelser som en verksamhet hanterar och vilken information som behövs för detta. För att göra det behöver vi tillämpa två olika perspektiv:

  1. Begreppsanalys: Vilka är företeelserna och vilka begrepp används för företeelserna och deras egenskaper, relationer och tillstånd? Vad betyder de ord vi använder? Behöver vi andra begrepp eller benämningar?
  2. Informationsanalys: Vilken information har vi, eller behöver vi ha, för att hantera företeelserna? Hur ska vi strukturera informationen på bästa sätt?

Ofta, i teoretiska beskrivningar av verksamhetsmodellering, försöker man hålla isär dessa två perspektiv. Man har då tänkt sig att man först gör en begreppsanalys och sedan, först då denna är klar, en informationsanalys som bygger på begreppsanalysen.

Men det är ett alltför teoretiskt synsätt för att vara gångbart i praktiken menar jag. Det handlar visserligen om olika perspektiv men i vår vardag som informationsmodellerare är dessa så ömsesidigt beroende av varandra att vi behöver jobba med båda perspektiven samtidigt. Vi behöver ständigt och sömlöst växla fram och tillbaka mellan dessa två perspektiv.

Men det hindrar inte att vi här och nu behandlar begreppsanalys som ett ämne i sin egen rätt. Detta för att vi riktigt ska förstå vad det handlar om.

Meningstriangeln

Centralt för begreppsanalys är att på djupet förstå skillnaden mellan termer och begrepp. Den bild som man då brukar visa kallas för meningstriangeln, eller ibland semiotiska triangeln.

Semiotik eller semiologi är studiet av tecken. Med tecken menar man i detta sammanhang inte bara det vi till vardags tänker på när vi säger tecken eller symboler utan också termer. Termer är de ord vi använder och är också att se som ett slags tecken eller symboler.

Tecken är allt det vi använder för att på ett eller annat sätt symbolisera, beteckna eller stå för ett begrepp.

Observera att när man inom semiotiken säger ”begrepp” menar man inte själva ordet (termen) utan det som ordet står för i vårt medvetande.

Triangeln kan också kallas Aristoteles triangel eller Ogden & Richards triangel.

Meningstriangelns tre hörn visar vad vi rör oss med när vi tänker på och benämner företeelser.

Dels har vi företeelserna i verkligheten. Det kan vara djuret katt. Sedan har jag på något sätt lärt mig att det finns något sådant och vad som utmärker det. Jag har bildat mig begreppet katt. Ett begrepp är alltså i detta sammanhang min föreställning, min idé om företeelsen i verkligheten, alldeles oavsett vad jag kallar den för.

Sedan har jag själva namnet eller termen som jag använder för att referera till företeelsen och kommunicera med (som man inom semiotiken ofta kallar tecken eller symbol):  ”katt”.

Dessa tre saker kan röra sig tämligen fritt i förhållande till varandra. Företeelsen i verkligheten finns där vare sig vi kan tänka på den eller har namn för den. Vi kan ha olika föreställningar om företeelsen. Man kan tänka sig att vi blandar ihop olika företeelser och därmed inte skiljer på dem i huvudet.

Framförallt är det viktigt att skilja på termer och begrepp. Vi kan ha olika termer för samma begrepp. Det kallar vi för synonymer. Till exempel ”katt”, ”cat”, ”kattracka”, ”kissekatt”.

Vi kan också ha olika begrepp för samma term. Det vill säga att en term har flera betydelser. Det kallar vi för homonymer. ”Katt” är enligt ordboken inte bara ett djur utan också en piska som använts som straffredskap till sjöss samt en talja varmed skeppsankare säkrades förr.

Den gemensamma förståelsen

Meningstriangeln säger dock bara vad som rör sig i mitt eget huvud, och relationen mellan min förståelse och det jag uppfattar och benämner. Vanligen är vi flera personer som behöver ha en tillräcklig gemensam förståelse (gemensamma begrepp) och ett gemensamt språk (gemensamma termer).

Men jag kan aldrig, i mitt huvud, komma åt förståelsen (begreppen) i ditt huvud, och du kan inte heller helt uppfatta förståelsen i mitt huvud. Det vi kan jobba med för att vara säkra på att vi har en tillräckligt bra gemensam förståelse är definitioner, det vill säga beskrivningar som bestämmer eller avgränsar betydelser, samt att vi hittar användbara termer som är så tydliga som möjligt för att förmedla denna gemensamma förståelse.

Skilj mellan begrepp och term!

Termer är de ord vi använder för att namnge företeelser. ”Katt” är alltså inte ett begrepp utan en term. Själva begreppet, vad en katt är kommer vi åt på ett annat sätt, genom en definition. Definitionen är kanske ”litet smygjagande rovdjur i familjen kattdjur”.

Vid modellering händer det alltid att deltagarna har olika uppfattning om termers betydelse, och vilka termer som är bäst att använda. Ett bra sätt att underlätta den dialogen är att skilja på diskussionen om begrepp och diskussionen om term, det vill säga att vi först säkerställer att vi diskuterar samma företeelse. Det gör vi enklast genom att först diskutera och komma överens om en definition. Om vi först kommer överens om att företeelsen vi diskuterar är ”person eller organisation som vi erbjuder våra tjänster”, så kan vi först därefter diskutera om den term vi ska använda är ”kund”, ”gäst”, ”besökare”, ”användare” eller ”brukare”. Det brukar bli lättare om vi gör på det sättet. Annars riskerar vi att tala förbi varandra.

Definitioner är viktiga. Det är vanligt att det med tiden visar sig att man menar olika saker med en term. Det är kanske den vanligaste orsaken till risker, fel, förseningar, skenande kostnader och strul i största allmänhet i projekt som omfattar integrationer av olika slag.

Kommande artiklar

Följande artiklar i denna serie kommer att handla om detta; Vad begreppsmodellering är, hur vi kan vårda och utveckla vår verksamhets begrepp och språk, hur vi hanterar begrepp och termer i våra informationsmodeller, samt hur vi kan skriva bra definitioner och ge bra namn på saker och ting.     

/Peter Tallungs, IRM

Nästa artikel i serien publicerar vi torsdag 5 maj. Vill du prenumerera på denna artikelserie? Registrera din mailadress här.

PS Vi har tyvärr varit tvungna att ta bort möjligheten att kommentera på artiklarna för en tid. Har du tankar om innehållet i artikeln som du vill dela? Välkommen att kommentera på vår linkedin där lägger vi ut en post vid varje publiceringstilfälle. Eller skicka ett mail till Peter Tallungs: peter.tallungs(at)irm.se

Är du verksamhetsarkitekt och har konsulterfarenhet? Sök jobb hos oss!

Trivs du i gränslandet mellan verksamhet och it? Triggas ditt engagemang av komplexa verksamheter? Har du några års konsulterfarenhet som verksamhetsarkitekt? Gillar du dessutom att dela med dig av din kunskap? Perfekt!! Då vill vi att du söker tjänsten som verksamhetsarkitekt hos oss på IRM.

Efterfrågan på IRM:s tjänster och kompetens inom verksamhetsarkitektur är stor. Och så långt vi kan se kommer den fortsätta öka. Därför behöver vi nu bli fler som kan stötta våra kunder i samspelet mellan verksamhet och it.

Om oss

IRM gör sina kunder framgångsrika genom att guida dem och skapa stabil framdrift i deras verksamhetsutveckling. Vi arbetar modelldrivet med verksamhetsarkitektur, verksamhetsanalys, process-och verksamhetsutveckling, kravspecifikation, kvalitetssäkring och utbildning.

Vår ambition är att alltid leverera långsiktiga värden för våra kunder och att skapa goda relationer. I grunden är vi problemlösare. Med nyfiken omtanke och öppenhet för nya idéer finner vi de bästa lösningarna för kunden. Som individer har vi stor frihet samtidigit som vi även tar ansvar för framdrift, resultat och utveckling. Tillsammans odlar vi kreativitet, mångfald och nytänkande.

Om dig

Vår bild av dig är att du har jobbat en tid som konsult och är trygg i din roll som verksamhetsarkitekt. Och att du gärna delar med dig av din erfarenhet och kompetens såväl till nyfikna kollegor i lunchrummet som till kunskapstörstande elever i klassrummet.

Du är en självgående person som söker ett sammanhang där det råder frihet under ansvar, i en miljö där det finns utrymme att utveckla nya idéer och metoder. Du drivs av utmaningen att ge dina kunder hållbara lösningar och är bra på att skapa goda relationer.

Vi tror också att du, som många av oss, är något av en problemlösare som triggas av de utmaningar som finns i komplexa organisationer och verksamheter.

Har du dessutom erfarenhet av verksamhetsmodellen och metoden Vintergatan är vi en ”perfect match”.

Ansök genom att skicka ett mail och ditt cv till info@irm.se

Varmt välkommen med din ansökan senast 12 mars 2022.

Frågor besvaras av Henrik Friberg

E-post: Henrik.friberg@irm.se

Telefon: 0730-51 11 22

Hur kan informationsmodellering gå till? Del 1

Modellering kan ske i olika arbetsformer. Varje arbetsform har sina speciella styrkor och svagheter. De behöver kombineras på olika sätt, över tid och också lite grand beroende på vad uppgiften är. Inte någonstans har jag sett en genomgång av och jämförelse mellan de olika arbetsformerna, vilket jag tror skulle vara värdefullt. I denna artikel försöker jag mig på att kategorisera och jämföra de olika arbetsformerna.

Det finns mer än ett sätt att fånga kunskap om begrepp och information i en verksamhet. Det är som en verktygslåda där ett antal olika arbetsformer är de verktyg man har till sitt förfogande. Verktyg som man i sitt löpande arbete behöver växla mellan och kombinera, alltefter uppgiftens karaktär och var man befinner sig i processen.

Jag har inte någonstans sett en genomgång av och jämförelse mellan de olika arbetsformerna, vilket jag tror skulle vara värdefullt. Då kan vi sedan gå igenom och reflektera över hur vi jobbar och varför. Och kanske kan någon också få inspiration till att komplettera sin verktygslåda eller bättre utnyttja något verktyg man redan har i sin repertoar.

Därför vill jag här och nu göra ett försök. Mina kollegor har hjälpt mig med indelning, namnsättning och beskrivning av arbetsformerna. Se det som ett försök. Saknar du någon arbetsform? Har vi missat något? Gör något åt det! Du är välkommen att hjälpa till.

Arbetsform 1: Seminarium

Modellering i seminarieform går till så att man samlar ett antal personer från olika delar av en verksamhet i ett eller flera längre seminarietillfällen. Man skapar tillsammans en informationsmodell som spänner över en hel verksamhet, eller en (vanligen större) del av en verksamhet.

Den stora styrkan med det stora modelleringsseminariet är det breda deltagandet. Folk från olika delar av organisationen får vara med och framföra sin syn på de företeelser som hanteras. Det man tar fram får därmed automatiskt en bred förankring

Det är kanske enda gången man på allvar får tillfälle att mötas runt verksamhetens centrala begrepp. Det ger ofta en insikt om var problemområdena finns, och vilka olika behov och synsätt det finns i organisationens olika delar. En skicklig faciliterare kan se till att det blir en bra dialog, där vägen kanske blir lika viktig som målet. Ingen annan arbetsform kan få till just detta.

Begränsningen med arbetsformen är dock tydlig:

  • Ett seminarium kräver stora resurser, det vill säga många personers tid som måste tas i anspråk och reserveras långt i förväg.
  • Det finns inte under själva seminariet tid och möjlighet till den fördjupning inom olika områden, som andra arbetsformer kan ge. Resultatet kan endast bli ytligt och därmed inte så användbart, annat än som en första översikt.

Det här är ett sätt att modellera som ofta var allenarådande, under 80- och 90-talet. Många konsultbolag erbjöd facilitering av modelleringsseminarier som en paketerad tjänst. Man bokade ett par heldagar med någon vecka emellan. Konsultbolaget tillhandahöll vanligen två seminarieledare, eller faciliterare. En som ledde och den andre som ofta hade en mer observerande roll. Resultatet levererades som en rapport med en modell dokumenterad i diagram och text.

Arbetet blev gärna ett ”one-shot”. Resultatet blev vad det råkade bli och togs sällan vidare. Man följde sällan upp arbetet med andra arbetsformer. Det kanske mest berodde på att arbetet vanligen leddes av någon extern part som hade en paketerad tjänst med ett paketerat resultat.

Jag tycker att jag har fog för att påstå att resultatet av detta arbetssätt sällan eller aldrig blev särskilt hållbart. Många gånger har jag kommit till ett företag för att utveckla något system eller verksamhetsfunktion och då fått en rapport från en sådan seminarieserie stucken i händerna på mig. Modellen har egentligen aldrig varit till hjälp, för den har utan undantag visat sig för ytlig och bristfällig när man trängt lite djupare. Ingen har jobbat vidare med modellen och ingen har egentligen använt resultatet. Och ingen modellerare finns kvar för att ta hand om den nya input och den fördjupade kunskap som alltid, utan undantag, kommer då man använder en modell.

Det enda påtagliga resultatet är en hyllvärmare i it-chefens bokhylla. Dock ska vi inte förringa värdet av att folk från olika delar av verksamheten fått tillfälle att tänka och diskutera tillsammans. Synd bara att det blir ett engångstillfälle.

På de modelleringskurser som fanns på 80- och 90-talen så nämndes inga andra arbetssätt än seminarier av detta slag. Det förutsattes att det var så informationsmodellering skulle gå till, punkt slut. Och kanske är det så på en del håll även idag.

Jag tror att vi numera kan vara överens om motsatsen. Att informationsmodellering är något som måste ske mer eller mindre kontinuerligt för att vara hållbart. Arbetet behöver kombinera olika arbetssätt och modellen (eller modellerna) blir egentligen aldrig ”klara”. Modellen avspeglar i varje läge vår nuvarande gemensamma förståelse, vilken alltid utvecklas med tiden.

Somliga kollegor hävdar att seminarieformen kan ha sitt berättigande ibland. Fast då som en start på ett kontinuerligt arbete, och inte för att ge ett avslutat resultat. En förutsättning är då att man planerar för en kontinuitet, att de mest centrala deltagarna i seminariet fortsätter arbetet under andra arbetsformer.

Arbetsform 2: Riktad workshop

Ofta behöver man samla några experter inom ett visst område som behöver redas ut. Ibland sakkunniga från ett par närliggande områden som behöver enas om gemensamma begrepp. En riktad workshop skiljer sig därmed från det stora seminariet genom att workshopen är avgränsad och koncentrerad till ett smalare och djupare område eller till och med till en specifik frågeställning. Workshopen är, till skillnad mot seminariet, lätt att upprepa vid behov.

Det här är en naturlig del av det kontinuerliga arbetet som informationsarkitekt ute i verksamheter. En sådan liten workshop är lätt att organisera, har ett tydligt syfte och är effektiv. Eftersom endast de som är kunniga inom området är med så kan man snabbt gå djupt i området. Ingen behöver vara med som ”gisslan”.

Ofta har man en serie av sådana möten med samma grupp. Deltagarna behöver kanske tid att tänka och undersöka saker innan man träffas igen. Och jag som informationsmodellerare behöver rita och skriva på modellen, och inte minst reflektera över den vunna kunskapen, som jag sedan kan presentera som ett delresultat för att fördjupa diskussionen. På så sätt börjar man sällan från noll, vare sig med själva förståelsen eller kommunikationen, eller för den delen hur man jobbar tillsammans. Man hittar alltid sätt att effektivt tränga djupare i den gemensamma förståelsen, och att lösa upp knutar.

Arbetsform 3: Spontan workshop

En variant på workshop är att man tar ett mer eller mindre spontant och kortare arbetsmöte med en eller ett par experter inom något område. Jag har kanske stött på en frågeställning som jag behöver reda ut eller få perspektiv på. Eller så vill jag förankra det jag tycker mig ha förstått. Eller bara bolla någon idé.

Det här är mer eller mindre ett dagligt inslag av arbetet för en informationsarkitekt i en verksamhet.
Ofta består hela min tid av att jag sitter bredvid en expert av något slag, och kan störa hen vid behov, för att ställa frågor och bolla idéer spontant utan att behöva boka ett möte.

Jag brukar beskriva mitt arbete som att jag under en tid sitter bredvid en mycket kunnig person, en expert. Hen har sitt ordinarie arbete men jag får tillåtelse att störa. Jag ställer frågor och ritar. Experten tittar på modellen och avfärdar den ofta. Jag justerar, provar något annat, visar på nytt och det hela upprepas. Ända tills personen blir nöjd med vad som visas och vi båda är nöjda med att det är det bästa sättet att representera kunskapen för tillfället. Då vet jag att vi nått någonstans. Tillsammans. Mitt jobb är sålunda att göra expertens kunskap kommunicerbar. Det hela är på sätt och vis en ständigt pågående workshop. Fast med långa uppehåll av reflexion och ingen press att komma framåt med en gång, utan saker och ting får mogna fram i den takt det tar. Med tid att sova på saken, göra omtag, forska, läsa på, experimentera, involvera någon annan. På detta sätt har vi ofta snabbt enkelt och effektivt kunnat nysta ut mycket trassliga strukturer i verksamheter. Härvor som alla sagt vara omöjliga.

Kunskap finns hos personer i verksamheten men den är aldrig jämnt fördelad.
Nästan alla verksamheter har någon person som har mycket djup kunskap, som vet det mesta. Om inte annat så vet denne vem man ska fråga och har kunskap om sammanhanget för att rätt tolka svaret. Men personen kan inte alltid kommunicera det den vet. Det är just det som är mitt jobb, att hjälpa till med det.

Det märkliga är det som ofta händer när man jobbat med ett problem utan att komma fram till något som känns tillfredställande. Man har problemet i huvudet dygnet runt, det ligger där och gnager. Inte på ett obehagligt sätt, men som en retsam irritation. Då kan man plötsligt känna att man snart kommer att komma på något. Man har ännu ingen aning om vad det är, bara att det kommer att komma. Och plötsligt får man ett genombrott. Det kan vara i duschen, på promenaden, ofta mitt i natten. Ett Heureka moment (en aha-upplevelse). Det är kanske inte det slutliga svaret, men det är ett genombrott, ett sätt att se på problemet som öppnar för ett mer fruktbart synsätt.

Det är just det som är mest fascinerande med modellering tycker jag. Det viktiga är att arbetssättet måste ge utrymme för att insikterna måste få mogna fram. Det är ett misstag att tro att det därmed tar längre tid. Det gör det inte. Bara att resultatet inte kan kommenderas fram. Därför är det här arbetssättet centralt, det som sker mer eller mindre löpande.

Arbetsform 4: Studie av dokumentation

Jag letar nästan alltid reda på olika slags dokumentation, beskrivningar och definitioner av de företeelserna jag behöver modellera, både internt och externt, och studerar dessa för att få en djupare förståelse.

När jag ska förstå ett område behöver jag alltid börja med att studera det. Det här är något jag alltid gör, något jag börjar med och som jag återkommer till parallellt med övrigt arbete. Det kan handla om att förstå hela området. Jag har till exempel under min tid i försäkringsbranschen köpt otaliga böcker om försäkring för att verkligen förstå kunskapsområdet på djupet. Eller så kan det handla om att på djupet förstå specifika företeelser eller begrepp. Jag googlar för att få definitioner och beskrivningar av olika saker. Jag söker på internt intranät och filservrar för att hitta beskrivningar dokument och exempel.

Arbetsform 5: Analys av datastrukturer

Jag studerar de datastrukturer som förekommer i verksamheten. Det är ofta databasscheman men kan också vara filbeskrivningar, formulär, scheman, tjänstebeskrivningar med mera.

Att förstå vilka datastrukturer som används idag är mer eller mindre oundgängligt för att både bredare och djupare analysera en verksamhets informationsförsörjning.

Det här är något jag gör tidigt i arbetet, så snart jag fått klart för mig vilka de centrala databaserna och filerna är. Genom att studera och tolka de centrala datastrukturerna i en verksamhet får jag snabbt och effektivt fram huvuddragen av vilken information som hanteras. Samt att jag kan jag koppla informationen till var och hur den lagras och hanteras.

Det fanns förr en föreställning om att man ska hålla sig på avstånd från befintliga lösningar. För att inte riskera att i tanken fastna i befintliga lösningar, ”asfaltera kostigar” som man sa. Den farhågan anser jag var kraftigt överdriven. Så överdriven att den närmast var en felföreställning. Jag tror att den föreställningen snarare har fungerat som ursäkt för att slippa fördjupa sig i något jobbigt grävande.

Man har då avfärdat det som att det är tekniska detaljer och utan intresse. Jag menar tvärtom. Att vi, om vi vill göra ett bra jobb, måste intressera oss för strukturen hos informationen i dag, även om den har sina brister.

Det betyder inte att man direkt får fram en informationsmodell genom att re-engineera en fysisk datamodell. Till det behövs det en tolkning, vilken de andra arbetssätten ger mig.

Arbetsform 6: Analys av data

Jag analyserar innehållet av data i olika former av datalagring och dataöverföringar som används av verksamheten. Det kan vara databaser, filer, ifyllda formulär etcetera.

Data ger fakta som ingen annan metod kan ge. Finns det en post i en databas så har det hänt något i verksamheten. Det är fakta. Allt annat är egentligen hörsägen eller indirekt kunskap. Sedan gäller det förstås att rätt tolka vad posten betyder. Det har jag alla de andra metoderna till.

Jag kallar det ”data-arkeologi”. Liknelsen är med historievetenskap, där man kan ställa metoden arkeologi mot metoden historisk antropologi. Inom arkeologin får man fram fakta. Om man hittar någon artefakt i marken så har det otvetydigt hänt något där. Sen behöver det tolkas förstås. Historie-antropologer å andra sidan intervjuar naturfolk för att bättre förstå hur man kan ha levt i äldre tider med liknande förhållanden. Lite tillspetsat kan man säga att arkeologer ”gräver i ruiner” och antropologer ”pratar med infödingar”. På samma sätt är det med analys av data. Hittar jag en post i en databas så har det hänt något i verksamheten. Det är fakta. Sedan behöver jag ju alltid tillsammans med folk från it och verksamhet reda ut vad som hänt.

Jag menar att denna ”data-arkeologi” ger mig en fast grund av fakta att stå på. Mer fast än någon annan metod. Därför är det synd att det är en nästan okänd och outnyttjad arbetsmetod inom informationsmodellering. En orsak kan vara att metoden kräver lite mer tålamod och att man inte är rädd för att gräva i databaser, sortera och analysera data och att lära sig de verktyg som behövs för detta.

Hur kombinerar man arbetsformerna?

Jag tror att informationsarkitekter gör ganska olika. Det är inte alla som omfamnar alla arbetsformer. Man kanske mest kopierar det andra gör och har inte hittat till hela verktygslådan. Men när jag diskuterar med kollegor är vi ändå i hög grad ense om de olika arbetsformernas styrkor och svagheter.

Observera att denna artikel är strikt avgränsad till arbetsformer där det mer direkt sker en modellering. Jag måste ha fler sätt att skaffa mig förståelse av verksamhetens förmågor och sammanhang. Till exempel gör jag förmågekartor, intervjuer, deltagande observationer med mera. Det är minst lika viktigt som själva modelleringen. Men jag väljer här att se det som en annan del av verktygslådan, även om gränsen kan vara lite suddig.

I nästa artikel ger jag exempel på hur det kan gå till att kombinera arbetsformerna i ett uppdrag.

/Peter Tallungs, IRM

Nästa artikel i serien publicerar vi torsdag 17 februari. Vill du prenumerera på denna artikelserie? Registrera din mailadress här.

PS Vi har tyvärr varit tvungna att ta bort möjligheten att kommentera på artiklarna för en tid. Har du tankar om innehållet i artikeln som du vill dela? Välkommen att kommentera på vår linkedin där lägger vi ut en post vid varje publiceringstilfälle. Eller skicka ett mail till Peter Tallungs: peter.tallungs(at)irm.se

Tobias Nyberg ny vd för IRM Design

Det är inte ofta, men nu har det hänt. Ett av IRM:s dotterbolag har rekryterat en ny vd. Vid årsskiftet tillträdde Tobias Nyberg som vd för IRM:s dotterbolag IRM Design. Han tar över rollen från Annelie Wiberg som haft den i drygt 13 år. 

”Jag lämnar över vd-rollen med varm hand till Tobias. Han har djup branschkunskap och lång erfarenhet av att skapa framgångsrika it-utvecklingsteam. Vd-bytet innebär inte att jag lämnar IRM. Jag har varit vd under lång tid, det har varit spännande och utvecklande, men nu känner jag att jag får mer energi i rollen som verksamhetskonsult så jag kommer fokusera på våra kunder 100%,” säger Annelie Wiberg.

IRM:s bolag ägs av medarbetarna och drivs av stort medarbetarengagemang. Inför rekryteringen av ny vd tog IRM Designs medarbetare fram en lista på förväntningar. Stor vikt lades vid förståelse för it-konsultens utmaningar och sälj samt förmågan att utveckla framgångsrika team. Tobias Nybergs person och bakgrund matchade förväntningarna perfekt.

Det är IRM Designs värderingar, medarbetarstyrning och potential som inspirerat mig att kliva på. Med passion för ledarskap och verksamhetsutveckling känner jag stor inspiration att göra utvecklingsresan tillsammans med bolaget. Att arbeta i utvecklingsteam och inhouse produktutveckling ger oss väldigt bra momentum och förutsättningar att utvecklas vidare. 

Jag har sett ett av leveransteamen ute på uppdrag och det var synligt vilken skillnad i kundnytta ett välutvecklat team kan åstadkomma. Tidigt slogs jag av en kultur präglad av stor prestigelöshet och vilja att hjälpa kollegor för att lösa det som kommer i teamets väg. Ovanpå detta vilar tung kompetens hos seniora utvecklare  som levererar genom hela kedjan, från kvalificerad informationsmodellering till systemarkitektur, systemutveckling och förvaltning. 

Nu blickar vi framåt och vi vill gärna lyfta fram vikten av krav, UX design- och prototyping inom utvecklingsteam. Vi är nyfikna på nya kollegor inom teamets alla förmågor,” säger Tobias Nyberg.

Det syns inte ofta utåt och det känns inte så mycket på insidan heller, men IRM består av 5 olika bolag: Moderbolaget IRM AB administrerar de levererande dotterbolagen IRM Consult AB, IRM Design AB, IRM Information Architecture AB och IRM Solution AB. IRM Design gör IRM:s kunder framgångsrika genom it-nära verksamhetsutveckling och bidrar med hållbara it-lösningar. IRM Design står idag bakom en bra bit över 100 kundanpassade system. 

Med nyfikenhet och glädje ser vi fram emot 2022

Inför stundande högtider vill vi rikta ett stort tack till partners och kunder för årets fina minnen, goda samarbeten och för det förtroende ni ger oss. Med glädje ser vi fram emot 2022 och alla spännande projekt som väntar.

Istället för att köpa en massa klappar har vi skänkt pengar till Sveriges största miljöorganisation Naturskyddsföreningen, som arbetar för en rik natur och hållbar framtid. Det är något vi gärna stöttar.

Från oss alla till er alla – En riktigt God Jul och Gott nytt år!

Om organisationer och personer – fyra vanliga missar

Organisationer och personer är centrala företeelser i varje verksamhet. Men vilka begrepp använder vi för dessa? I denna artikel tar jag upp några vanliga misstag, och ger råd om bra och vedertagna begrepp.

Hur det brukar se ut

I de organisationer jag verkat händer det att man delat in alla intressenter i fysiska och juridiska personer, samt haft personnummer och organisationsnummer som unikt id för respektive kategori. Jag menar att man då lyckats göra flera misstag på en och samma gång. Jag går igenom dem ett efter ett nedan.

Misstag 1: Förväxling av begreppet Organisation med begreppet Juridisk person

Det är inte alla organisationer som är juridiska personer, inte ens merparten, utan faktiskt endast cirka 40 procent av Sveriges tre miljoner registrerade organisationer. De som inte är juridiska personer utgörs främst av enskilda näringsverksamheter, de som i dagligt tal brukar kallas enskilda firmor. De är cirka 1,8 miljoner till antalet. Juridiskt och skattemässigt ingår de i den enskilda näringsidkarens person. Men de är ändå organisationer. De är ibland lite större företag, med många anställda. En och samma person kan äga flera sådana företag som till och med kan finnas på olika orter och ha olika verksamheter. Men de är inte juridiska personer.

Bland andra former av organisationer som inte är juridiska personer finns cirka 20 000 enkla bolag, 200 partrederier, 1 700 värdepappersfonder, 330 statliga enheter, 7 regionala statliga myndigheter samt cirka 6 500 verksamheter som drivs av oskiftade dödsbon. Att kategorisera alla dessa som juridiska personer blir i grunden fel.

Misstag 2: Tron att alla personer i Sverige identifieras med personnummer

Endast personer som är folkbokförda i Sverige har svenskt personnummer. Övriga som ska arbeta i landet, eller av annan anledning behöver få en registrerad identitet i Sverige, får ett så kallat samordningsnummer. Det liknar visserligen personnummer i formatet men har talet 60 tillagt till dagnumret.
(Skatteverket förklarar det så här: Samordningsnummer består liksom personnumret av tio siffror. De inledande sex siffrorna utgår från personens födelsetid med den skillnaden att man lägger till 60 till födelsedagen. För en person som är född den 23 augusti 1964 så blir de sex första siffrorna i samordningsnumret därför 640883).

Att sortera in samordningsnummer under personnummer kan synas vara en oskyldig förenkling. Men jag har varit med om att detta fått följder. Det var ett försäkringsbolag som hade företagskunder och privatkunder i samma register. De ville separera dessa genom att skapa separata register för dessa. Inte minst för att företag och privatpersoner omfattas av olika lagstiftning runt försäkring, och erbjuds olika produkter med olika skydd och olika premier. En programmerare gjorde ett sållningsfilter som baserat på om kunden hade ett giltigt personnummer blev klassad som privatperson, i annat fall som företag. Ett giltigt personnummer har, förutom en giltig checksiffra på slutet, ett giltigt datum, det vill säga de första sex siffrorna. Eftersom samordningsnummer inte klarade det testet blev alla tusentals kunder med samordningsnummer klassade som företag. Innan misstaget upptäcktes och åtgärdades blev det en hel del kostsamma och besvärliga följdfel.

Misstag 3: Tron att alla organisationer i Sverige identifieras med organisationsnummer

Eftersom en enskild näringsidkare kan driva fler än en enskild näringsverksamhet räcker det inte att använda näringsidkarens personnummer för att unikt identifiera en enskild näringsverksamhet. Enskilda näringsverksamheter identifieras därför officiellt med näringsidkarens personnummer följt av en löpsiffra, en etta för personens första näringsverksamhet, en tvåa för den andra och så vidare.

Misstag 4: Ej anpassat till kunder som inte är personer eller organisationer registrerade i Sverige

De identitetsbegrepp vi nämnt gäller endast för personer och organisationer registrerade i Sverige. Om vi har intressenter som saknar en svensk identitet behöver vi ha mer generella namn på våra id-begrepp samt kvalificera dessa med vilket land som utfärdat identiteten.

Hur ska man göra då?

Jag brukar göra så här när det handlar om verksamheter med endast svenska intressenter.

Och så här när intressenterna är internationella.

Det här kan kanske tyckas petigt, det är lättare att bara fortsätta göra som alla andra. Vi är sociala varelser så ibland tror vi att det som alla gör är korrekt bara för att alla gör så. Men det är ett farligt gruppbeteende. Om vi inte kan klara av att fixa det som är enkelt att få ordning på, hur ska vi då kunna reda ut det som verkligen är svårt? Som modellerare är vi ansvariga för begreppen. Då behövs det att vi anstränger oss att använda de termer som korrekt representerar de företeelser vi modellerar. 

Andra intressenter än organisationer och personer

Det jag inte berört här är hur man tänker när man behöver hantera andra intressenter än organisationer eller personer. Ibland vill man se delar av en och samma organisation som olika kunder. Jag har varit med om följande situation i en verksamhet. Vi hade två bröder som kunder. De hade registrerat en firma ihop men sedan gått skilda vägar. De drev separata verksamheter, men hade ändå stannat kvar i samma firma. De hade inte talat med varandra på 20 år och ville absolut inte ses som en och samma kund. Ett annat fall är hur man i försäkringsvärlden ser hushållet som kund. För privat sakförsäkring som till exempel villa-/hemförsäkring och motorfordonsförsäkring är det i de flesta situationer ointressant just vem i familjen som faktiskt står som försäkringstagare. Jag minns knappt inte ens om bilen och villan står på mig eller min partner. Därför är det vanligt att man inom privat sakförsäkring ser hushållet som kund mer än den person som råkar vara försäkringstagare. Men detta är en annan historia.

Vad tycker du?

Jag har säkert missat någon aspekt. Du får gärna komplettera eller rätta om du har en annan synvinkel.

/Peter Tallungs, IRM

Nästa artikel i serien publicerar vi torsdag 25 november. Vill du prenumerera på denna artikelserie? Registrera din mailadress här.

Informationsarkitekt – Hur långt sträcker sig rollen?

Vad gör en informationsarkitekt? Hur långt sträcker sig rollen egentligen?
Den 15:e oktober 2021 bjöd vi på IRM in till diskussionsträff för att diskutera rollen Informationsarkitekt; vad som kan ingå i rollen och vad som inte ingår. Vi har röstat och vi har ett resultat!

De flesta som läser detta har nog en bild av vad en informationsarkitekt gör. Åtminstone vad kärnan i arbetet är och ungefär hur långt rollen kan sträcka sig. Och jag tror egentligen inte att vi har så olika uppfattning. Men ändå, det kan finnas aspekter där vi har en lite olika förståelse. Och det finns ju inget rätt eller fel egentligen, man kan absolut argumentera för en snävare eller vidare omfattning av rollen.

Den 15:e oktober 2021 bjöd vi på IRM in till diskussionsträff för att diskutera rollen Informationsarkitekt; vad som kan ingå i rollen och vad som inte ingår.

Vi var femton deltagare, nästan alla är verksamma informationsarkitekter och några andra med ett starkt intresse i området.

Röstningen

För att få en struktur på diskussionen hade jag förberett en röstning och listade de kompetensområden som vi såg som kandidater i sex rader. Sedan delade vi dessa i korsande kolumner för de olika sätt på vilka man kan tänkas kunna vara involverade i respektive område.  Detta resulterade i en matris, se nedan

Det är svårt att uttrycka sig riktigt entydigt så både raderna och kolumnerna kan tolkas lite olika. Man kan också argumentera för fler rader och kanske också fler kolumner. Men deltagarna denna dag var överens om att indelningen skulle fungera för en röstning. Vi skulle få ett grepp om ifall vi har ungefär lika uppfattning eller var skiljelinjerna går mellan olika uppfattningar.

Själva röstningen gick till så att deltagarna fick markera i respektive ruta om man ansåg att rollen omfattade det som påstods eller inte. Det fanns också möjlighet för ett tredje alternativ, kanske, och det hände även att någon avstod från att rösta i vissa rutor.

Resultatet

Här är röstresultatet

Jag tänker nu våga mig på en analys av resultatet. Men först några noteringar.

Vilken ”informationsarkitekt” röstade vi om?

Det finns ju två radikalt olika innebörder i termen informationsarkitekt. Se artikeln ”Informationsarkitekter – de två kulturerna”. Den betydelse vi röstade om var den roll vi på IRM är engagerade i, som är inriktad på en hel verksamhet eller del av en verksamhet. Den andra betydelsen av termen ”Informationsarkitekt” handlar om presentation av information på en specifik webbplats eller liknande.

Var gruppen representativ?

Vems uppfattning belyser röstningsresultatet? Vem var med och röstade? Jag och mina kollegor uppfattar att deltagarna på diskussionsträffen den 15 oktober 2021 kan räknas som ett representativt urval av de som är verksamma inom området. Åtminstone tillräckligt representativt för att vara intressant. Vi hade en ganska bra köns- och åldersfördelning, och deltagarna kom från både offentliga organisationer och privata företag.

Var gruppen tillräckligt stor?

En liten grupp ger ett lika bra resultat som en stor, så länge urvalet inte är skevt.

Det vi röstade om var kompetensroller, inte befattningsroller.

Jag menar att man vid diskussion om roller bör skilja på om vi pratar om kompetenser eller befattningar. Om jag säger att jag är informationsarkitekt så kan det betyda att jag har den kompetens man kan förvänta sig av en sådan. Det kan också betyda att jag har en befattning med det namnet i en viss organisation. Det är en viktig skillnad. Vi var här intresserade av själva kompetensen, inte hur man använder titeln i landets organisationer.

Rösten ”Ja” i en ruta, menar man då att en informationsarkitekt måste behärska det rutan står för?

Nej, inte riktigt, hela området är stort, och alla kan inte greppa alla delområden fullt ut. Vi menar snarare att en Ja-röst betyder att du anser att området ingår i kompetensområdet på något sätt. Att det är rimligt att anta att en utbildning eller certifiering inom området skulle omfatta området för att kunna sägas vara komplett. Det hindrar inte att jag som säger mig vara informationsarkitekt kan ha mindre kompetens inom ett eller flera av områdena. Fast jag måste nog kunna täcka de flesta i varje fall, annars blir det tunt.

Analys av resultatet

Låt mig gå igenom områdena rad för rad och försöka tolka röstresultatet.

Data- och informationsstrukturer

Syftet med data- och informationsmodellering är att få grepp om data- och informations-strukturerna i en verksamhet. Gruppen var ense om att det ingår i rollen. Så vi kan även fortsättningsvis betrakta modellering som en kärna i informationsarkitektens arbete. Närmare hälften har dock givit en liten reservation för att styra, leda och hantera med ett ”kanske”. Det beror förstås på vad vi menar med verben ifråga. ExKanske man lägger någon slags chefsroll i detta som man menar inte ingår.

Begrepp och språk

Detta område har fått lika höga röstetal som föregående. Jag tolkar det som att man vill se att vi med våra modeller, med sina benämningar och definitioner, fångar och formar ett språk för de företeelser som beskrivs av data. Jag tycker att resultatet är intressant, för jag upplever att den aspekten av modelleringen ofta inte uppmärksammas.

Försörjning, integration och användning av data/information

Analysera/utreda/dokumentera/modellera får närmast full pott i röstningen medans övriga rutor får succesivt fallande röstetal. Jag tolkar det som att man vill se det som att informationsarkitekter ser till att man har koll på hela dataförsörjningen, men att man däremot inte har ensamt ansvar för att få försörjningen att fungera. Utan det är ett ansvar för it-funktionen som helhet.

Ta hand om data som tillgång/resurs

Här återkommer mönstret från föregående rad, och min tolkning är densamma.

Ägarskap och styrning av dataresurser

Återigen samma mönster som de två föregående raderna. Samma tolkning

Styrning av dataresurser utifrån säkerhetskrav

Nu träder vi ut på lite mer främmande mark. Nästan alla röstade ”Nej”, och några är tveksamma, på om datasäkerhet verkligen är informationsarkitektens hemmaplan. Undantaget är uppgiften att analysera/utreda/dokumentera/modellera. Jag tolkar det som att informationsarkitekten kan ta en analyserande roll inom området men knappast ett större ansvar.

Jag hann själv inte med att rösta men min uppfattning stämmer väl med det samlade resultatet. Samtidigt är jag lite överraskad av samstämmigheten, jag uppfattar inte några tydliga skiljelinjer, annat än sådant som enklast kan förklaras av frågornas otydlighet.

Om jag ska våga mig på en sammanfattning så ger resultatet en vink om att det inom skrået finns en tydlig bild av vad en informationsarkitekt arbetar med. Jag vågar mig inte på en definition men vi har ringat in en bred roll runt data, information och vad det representerar i våra verksamheter. 

Du kanske läser in en annan tolkning av resultatet. Låt höra i så fall.

Tack till alla som var med och bidrog till detta och låt oss fortsätta dialogen. Vi planerar att ha fler träffar framöver. Du får gärna föreslå ämnen som du vill att vi tar upp och även former för träffar. Väl mött!

/Peter Tallungs, IRM

Nästa artikel i serien publiceras torsdag 11 november. Vill du prenumerera på denna artikelserie? Registrera din mailadress här.